the winner takes it all

den långa väntan är äntligen över, upplösningen på bostadsletandet är nära, alldeles snart kan ni slappna av och andas ut, så häng med...

när jag i förra veckan uträttade en av mina vanliga kvällsaktiviteter, nämligen att leta i myllret av seriösa samt oseriösa boendeannonser som finns på www.craigslist.ca, hittade jag något som lät lite bättre än allt annat. ett litet hus med bra läge i ett trevligt område med diskmaskin, uteplats och stort ljust kök med köksbord. var bara tvungen att se trots att det var lite dyrare än vad jag tänkt. så i lördags när jag kom dit var det kärlek vid första ögonkastet (klyscha nr.1), det kändes precis som att komma hem (klyscha nr.2). som ni säkert förstår är dessa känslor inget jag har upplevt vid tidigare husvisiter så jag kunde ju inte annat än säga "when can I move in?". Ett litet problem kvarstod dock, jag var ju självklart inte den enda som varit där och tittat utan jag fick nöja mig med ett "nice to meet you" och "we'll get back to you". jag lämnade ändå det där lilla huset med känslan av att detta kommer bli bra, klart att det är jag som ska bo här, det kändes ju så rätt. några nervösa timmar senare fick jag ett telefonsamtal, "you are the chosen one". bingo, jag vann, yes!! så nu har jag tackat ja, väntar på ett kontrakt som ska mailas till mig från min blivande hyresvärd som för övrigt är någon slags sailor och befinner sig på de sju haven i turkiet. så om inte förr kommer jag att flytta in den första september och då kommer jag sprida min adress till alla så det är bara att börja vässa pennorna därhemma för jag har hört att brevskrivande är riktigt hett just nu, det är det senaste:)

annars har jag ägnat mestadels av helgen åt vancouver. jag och rozanne, en sydafrikansk tjej från labbet, har testat canada line vilket är den nyöppnade metrolinjen som tar en från downtown hela vägen söderut till flygplatsen. ojoj, ni må tro att det var spännande. man har ju åkte lite metro tidigare i sina dagar men inget går upp mot canada line. det var sjukt stor uppståndelse förra veckan när den öppnade, jippo vid varje station och folk som stod och köade i timmar för att få sig ett gratisåk. det är ett spännande liv man lever här borta:)

nä nu gott folk när det är dags för er att släpa er upp ur sängarna tänkte jag faktiskt göra raka motsatsen. ha en fin dag.

över och ut, det löste sig tillslut:)

jag är så lycklig

jag har blivit tant lisa med världens största T och jag kan inte riktigt förstå att det är sant. tänk att man ska vara så långt bort när man bara vill vara så nära som möjligt. å nu när man har fått veta sådana storslagna nyheter vill man ju bara prata med allt å alla men då är det ju självklart natt i sverige och endast jag är vaken. å kanske även den lyckliga mamman och den lyckliga pappan och den lilla lilla tjejen.

vart ska man bo?

sitter på starbucks och har precis tryckt i mig en iste. jag är på jakt efter någonstans att bo och har idag två visningar inbokade. den första visningen gick åt skogen, en halvtimma innan vi skulle ses fick jag ett mail där det stod att rummet redan var upptaget. det fanns dock igen möjlighet för mig att läsa det mailet eftersom jag då var på bussen påväg till lägenheten. när jag buzzade på dörren var det ingen som släppte in mig. naiv som man är tänkte jag såklart att ringklockan var trasig men det visade ju sig som sagt att jag hade blivit dumpad utan att ens få en chans. det är hårda bud på bostadsmarknaden här:) så nu väntar jag på visning nummer två. hoppas att det går bättre denna gång. eftersom jag letar efter boende innebär det att jag fortfarande bor kvar hos min handledare ed. det funkar okej men är verkligen inte en idealisk situation. det blir lätt lite för mycket ed när man både jobbar ihop och sen bor ihop. fast på jobbet ser jag inte så mycket av ed, han är väldigt upptagen och jag har fått en känsla av hur det kommer bli i höst. tur då att det finns så många andra duktiga människor som säkert inte vill annat än att hjälpa en för tillfället tokförvirrad liten svensk studenterska. de tre första dagarna på labbet kan sammanfattas som HJÄLP!!! Immunologi är komplicerat, jag har massvis att repetera plus att mina lab-skills känns lite ringrostiga. Som grädde på moset tillkommer det faktum att allt sker på engelska, så klart, konstigt vore väl annars och jag känner nog att även min lab-engelska är ringrostig. för att inte tala om min "hey-man-awesome-right on-cheers-man-awesome"-engelska som inte är helt stabil när det kommer till fikapaussnacket med kollegorna. som ni förstår har jag en hel del problem att brottas med men jag jobbar på det.

några timmar har gått och jag har varit på visning nummer två. det gick mycket bättre denna gång, fick till och med komma in och se stället:) det var ett jättefint hus med veranda, centralt men i ett lungt område. i huset bor 10 tjejer, väldigt socialt och ganska stökigt. jag tyckte dock att det var charmigt, enda problemet är bara att jag inte kan flytta in förrän första oktober. det känns som en evighet tills dess, vill flytta nuuuuu. får se om jag kan lösa något för september eller om jag måste leta vidare?

jag lämnar er nu, famlandes i blindo. vilken cliffhanger!! vart ska lisa bo? missa inte nästa inlägg på uppdrag:vancouver

över och ut

på plats å lite till

så sitter man här i en säng, i ett rum, på bottenvåningen av ett stort hus med fin trädgård, nästan precis vid korsningen oak st och 33rd ave, i staden som heter vancouver och landet kanada. jag har nog inte riktigt fattat det än även om jag nu har spenderat fyra dagar som vancouverbo. jag har lagt ner mycket tid på att lokalisera mig och utforska stan vilket man enligt min uppfattning gör bäst till fots. min handledare ed tyckte dock att det var väldigt konstigt att jag första dan gick hela vägen in till downtown (en promenad på ca 30 min) när man kan åka buss. han förklarade noggrant hur man gick tillväga för att åka buss i vancouver, hur mycket en bussresa kostar, hur man betalar och vart busshållplatser finns. han gav mig till och med ett gäng förbetalda bussbiljetter för att göra det hela lite enklare för mig, väldigt snäll är han ed. så numera kombinerar jag bussåkande med fottraskande vilket inte är en sån dum idé för det här är en mycket större stad än jag tänkt mig. men det lilla jag har sett än så länge gillar jag den väldigt mycket, sjukt vackert med bergen, havet och allt däremellan. igår träffade jag natalie, en klasskompis från gbg, vilket var jättekul. vi spenderade ganska många timmar på granville island och den stora public market där man minsann kan få tag på det mesta i matväg. inga problem att slå ihjäl lite tid genom att gå runt å kika, sätta sig vi vattnet och spana in segelbåtar med en kaffe, kika runt lite till, äta smarrig mat, lyssna på schysst akustisk livemusik, titta på folk och bara hänga helt enkelt. det blir definitivt fler besökt dit. slutligen vill jag bara säga till alla er som jag har tjatat sönder om resfeber och värsta scenariohistorier osv att det känns bra att vara här och det finns verkligen potential för en riktigt bra höst. men först måste jag sova lite så jag kan brilliera med mina immunologiska kunskaper första dan på labbet:)

över och ut (tillägnat grällen)